Min kropp är där, men huvudet alltid någon annanstans

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget, för jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt. Men tänkte väl försöka skriva några ord om hur jag mått och känt på senaste tiden. Komma med tips till andra i samma situation och kanske få några tips från er?

Mitt hästintresse har alltid varit såhääääär stort. Jag har älskat att vara i stallet, stannat i flera timmar och pysslat och fixat. Men det var för några månader sedan som jag verkligen förstod att jag inte kände så längre. Jag försökte förtränga tanken och jag skulle vilja säga att jag nästan tvingade mig själv till att "älska" stallet. Inte för någon annan skull, inte för att visa det för någon andra, utan för att jag visste att jag tycker att stallet är det bästa som finns. Men jag kunde inte känna så just då. Jag vet inte om det var för att det var mycket i skolan, jag var stressad och yadayada, helt ärligt vet jag inte. Jag började känna att jag hela tiden tänkte på vart jag kunde vara istället för stallet när jag var där. Jag längtade iväg till andra saker som jag inte ens visste vad det var? Tiden i stallet var inte samma avkoppling och blev snarare ett stressmoment. Utöver det här så mådde jag inte så bra annars heller. Vet inte hur jag ska förklara det men kändes so att tiden hela tiden jagade mig. Jag ville göra vettiga saker, men saknade då hemma-dagar framför en serie. Hade jag slappa dagar fick jag ångest över att jag inte gjorde något. - Ni hör ju. Det var kaos. I alla fall i mitt huvud.

Att sluta rida och lämna hästarna är inte något jag vill, och det vet jag. Det var det som störde mig mest. Jag visste att jag älskade stallet, hästarna och ridningen, men visste inte vart jag skulle hitta motivationen till det.

När skolan slutade i juni så kändes det piss i några veckor, helt ärligt. Jag hade ingen ork, ingen motivation eller lust till någonting. Men sen för kanske 2 veckor sedan så vände det. Jag vet inte hur, varför eller vad som gjorde det men jag börjar få tillbaka motivationen. Jag spenderade en lång stund i stallet så sent som nu innan jag åkte till Göteborg utan att kolla på klockan. Pysslade om min finaste Plus, pussade på Ramona, småplockade i stallet, smörjde utrustning och gick hem. Och jag ville inte vara någon annanstans än just där. Och det var SÅ skönt, det känns äntligen bättre. Jag vet ju att det är det här jag brinner för, men tappade det ett tag.

​Och tips till er i samma situation är egentligen att ta det lugnt. ​Framförallt i huvudet. Försöka att vara där du är just nu i både kropp och sinne och gör det du känner för. Puss & kram.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229